Känns konstigt när den fasad jag kämpat så hårt för att hålla uppe har fallit, folk kan se att jag inte mår bra och jag är rädd. Vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen. Vara den glada Nathalie jag egentligen är. Men just nu så går det inte, kan inte ens förmå mig att resa mig upp ur sängen på morgonen. Jag är så besviken på mig själv och jag skäms över att vara en sån svag människa. Vet inte vad som har hänt med mig för det här är så olikt mig. Att jag ens kan tänka tanken att hoppa av skolan, är något som skrämmer mig. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar efter jullov, tror jag behöver det. Få samla nya krafter och bara sova och inte ägna en tanke åt skolan. Men det känns så fruktansvärt lång borta, fast det egentligen bara är 9skoldagar kvar dit. Men jag ska klara det för jag har underbara vänner som finns där för mig, skulle jag inte haft dem så hade jag inte vetat vart jag skulle ta vägen! Så tack allihopa, ni vet vilka ni är! Och tack Mamma för att du aldrig slutar tro på mig!