Känner hur jag ryser längs min ryggrad när jag tänker på allt jag måste göra, jag är så stressad att jag inte ens kan börja någonstans, känns som att jag bara står och stampar medan tiden rinner iväg i super fart! Paniken börjar komma, måste lägga mig ner, blir yr, får ingen luft, tårarna rinner om natten utan att jag egentligen inte förstår varför. Ska det vara såhär? Hinner inte göra något av det jag egentligen vill göra, jag är ju ung, ska ju leva livet men det är inte alltid så jävla lätt. Känns som att dem senaste 2åren är helt bortkastade jag bara äter, pluggar, sover, går till skolan och så går det runt och det känns så himla patetiskt och tråkigt. Vill inte att mitt liv ska vara såhär men hur jag än försöker så kan jag inte komma på en lösning till förändring. För jag vill ju vara duktig i skolan och då blir det ju ändå prio 1. Men någon fritid ska man väl ha? Ja jag förstår om ni inte ens läst hit ner eller om ni inte riktigt hänger med i vad jag pratar om men ibland måste man bara få skriva av sig.