Vet inte riktigt vad jag vill skriva, det är så mycket funderingar. Vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt. Alltid någon som missuppfattar en eller tolkar fel. Men jag är så trött på mycket. Att allt ska vara så jävla märkvärdigt hela tiden, hur människor förändras på en sekund när vissa människor kommer till sällskapet, hur man orkar försöka vara "med" hela tiden istället för att bara vara sig själva, jag tycker det är så himla genomskinligt och jag undrar om inte fler ser vad jag ser. Tycker det är pinsamt ibland. Vet inte hur jag ska förklara men måste få skriva av mig lite. Jag behöver inte veta allt, visst är vi alla nyfikna men det finns ju gränser, jag skrattar inte åt allt bara för att alla andra skrattar åt något och då är man helt plötsligt sur/tråkig what ever. Men jag fattar liksom inte varför allt ska vara "high life" hela tiden. Och det blir bara värre hela tiden, nej fattar helt ärligt ingenting.