Allt känns bara så jävla falskt, jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska göra. Fattar rent utsagt ingenting, just nu vill jag bara lämna allt och dra 1000mil bort, aldrig höra av mig och aldrig behöva bli sårad igen. Vad hände egentligen? Varför ligger jag här varje kväll och gråter? Förstår ingenting och det kommer jag nog aldrig göra, det känns som att jag förlorat allt som betytt något, det känns som om jag har förlorat dig och jag förstår inte varför. Du var den enda jag någonsin litat på och nu vågar jag knappt prata med dig för jag är så rädd att något jag säger kommer få dig att lämna mig men jag hoppas du vet att i mina ögon kommer du alltid vara ljuset i slutet av tunneln som räddade mig för några år sen. Även om jag skulle bli något så obetydligt som sten för dig. Jag vet inte vart vi står just nu, men jag hoppas vi står säkert för den dagen jag förlorar dig så har jag också förlorat den största delen av mig själv och jag skulle nog aldrig bli hel igen.

Jag hoppas du inte blir ledsen när du läser denna text för det var aldrig meningen, jag skulle aldrig såra dig medvetet och det tror jag du förstår om du läser texten ordentligt, för du är något av det bästa som hänt i mitt liv och det vet du för det har jag sagt många gånger! För någon som inte vet vem jag skriver om skulle nog tro att jag har skrivit en hel kärleksförklaring till en partner men så är det ju inte, försöker bara få dig att förstå mig innan det är försent, innan jag förlorat dig helt. Jag älskar dig