Att vara såhär lycklig? Får jag verkligen känna såhär är det sant? Är jag verkligen värd all denna lycka? Så känner jag ofta, att allt är för bra för att vara sant. Jag tror inte någon någonsin kommer förstå hur dåligt jag har mått periodvis förut och jag gick i princip igenom det helt ensam. För det var många gånger jag inte sa något och begravde mig i plugg och bara grät samtidigt som jag gjorde en uppsats eller alla långa duschar när man bara suttit på golvet och skakat och känt sig ensamast i världen. Jag har tänkt att hur ska någon kunna älska någon som är så förstörd som jag kände mig, hur skulle någon vilja vara med en som ser ut som jag? Osv..

 

Och idag står jag här, lyckligare än någonsin och undrar om detta verkligen kan stämma? Får jag ha det såhär bra? För den lyckan jag känner varje dag kommer jag Aldrig ta för given, aldrig.. För jag vet hur många det är som mår dåligt och att alla går igenom olika faser i livet och att olika saker är olika jobbigt för människor. Jag gör det själv fortfarande, dock inte ensam, där är den stora skillnaden. Jag har Joakim där för mig alltid, han lyssnar, hjälper mig och förstår mig som ingen annan någonsin gjort och han älskar mig i alla stunder.

 

Den tryggheten som det ger mig hare utvecklat mig själv så himla mycket. Jag kan gå till affären nu osminkad, jag trivs inte så men jag skäms inte heller. Jag känner ett lugn jag inte känt förut, för jag är inte ensam. Detta är så mäktigt, att få leva med någon man älskar över allt annat. Jag är så trött på så många människor för hur dem beter sig/har betett sig. Men jag förstår nu att dem kan inte själva må bra när de gjort som det gjort mot folk. Förut mådde jag dålig av sånna människor även fast de kanske inte betedde sig illa mot mig. Idag kunde jag inte bry mig mindre, det finns så många idioter ute i världen och det kommer det alltid göra. Nu kan jag dock välja bort att ens ägna dem en tanke, så lite är dem värda i min värld. Idag säger jag till om jag känner mig sårad av någon eller något, det skulle jag aldrig ha gjort förr.

 

Jag är också värd att må bra, jag har insett det nu. Ingen är en ängel, vi sårar alla människor någon gång antingen medvetet eller omdevetet. Men jag vet nu att man måste våga säga ifrån eller berätta om något är jobbigt och det är precis vad jag gör. Jag har världens bästa vän som alltid finns där, den underbaraste pojkvännen man kan ha, han är verkligen Han med stort H, samt en underbar familj som älskar mig och som jag älskar oerhört mycket. Jag är Lycklig!