thinking back

Har tråkigt i väntan på att Jocke ska sluta och komma hem från jobbet. Så jag sitter och tänker tillbaka på våran tid tillsammans hittills. Första gångerna man sågs, hur jag kände direkt att jag var fast men inte vågade säga det till någon. Hur jag varje gång det plingade till i mobilen sprang allt vad jag kunde för att vad som helst som hade med honom att göra var det viktiaste för mig, vilket det är än idag. Fjärilar i magen har jag fortfarande så fort jag inte sett honom på en dag. Jag älskar allt med honom, han är min trygghet nu, den som betyder mest för mig, den jag aldrig någonsin vill förlora. Så mycket gott har kommit med att träffa jocke, jag mår så himla mycket bättre och har fått så många nya fina människor i mitt liv som är så underbara. Liksom kolla bilden, hur fin är han inte? Jag dör helt ärligt, kan inte förstå vad han ser hos mig men han har valt mig och det är nog det bästa som har hänt mig. Jag älskar honom så mycket och jag kommer nog aldrig finna ord till att förklara hur mycket han betyder för mig, jag har inte skriftens gåva att kunna skriva fint och förklara på det bästa sättet. Men jag gör det på mitt sätt och jag tror faktiskt det duger, han har fått mig att inse det, att jag faktiskt duger. Det är nog det finaste någon gjort för mig och jag tror vi gör varandra till bättre människor. Vi hör ihop, han och jag. Det här inlägget har tagit mig över en halv timme att skriva, kan känna mig så fjantig och osäker på mina formuleringar. Men det är så skönt att få skriva av sig sina känslor, glada som sorgsna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0