Nu när jag borde vara som gladast och piggast mår jag som sämst. Jag orkar inte mer, kan inte förklara hur jag känner på något annat sätt. Jag ligger sömnlös på nätterna, jag har panikkänslor flera gånger om dagen och jag är inte taggad inför någonting förutom midsommar för då får jag äntligen komma bort. Jag vill verkligen bara ta studenten och få bort den delen av min stress för även fast vi inte har nå mer prov och läxor så är det mycket planering om allt annat kring studenten. Känns skönt att skriva av mig så ni som läser min blogg och känner mig kanske kan ha lite förståelse för att jag är lite "off". Jag vill bara må bra och det sjuka är att på många sätt mår jag bra men de få jobbiga grejerna just nu väger så oerhört mycket tyngre att den glada delen trängs undan och försvinner. Just nu så vill jag bara "just dissapear" och aldrig komma tillbaka och det skrämmer mig att känna så. För att förtydliga så pratar jag inte om att ta livet av utan mer om att resa bort. Jag är som sagt på de flesta sätt lycklig och livet är aldrig perfekt man kommer alltid ha svårare stunder men vissa saker just nu knäcker mig helt och hållet och jag vet inte hur jag ska orka bara.